11. aug, 2014

Världsutställningen i Finland

Johanna och jag har varit i Finland på världs utställningen. Efter att ha landat i Helsingfors och åkt buss till stationen blev vi uppmötta av Johannas släkting, med familj. De visade oss var vi kunde köpa en tre dagars bijett på spårvagnen och var vi skulle stiga på och vilka vi kunde åka med. Väl på hotellet var rummet inte så stort men det var rent och propert. Hotellet i sig är ganska gammalt men det var ok. Vi bara flyttade in och sedan tog vi en runda på stan och skulle äta middag. Då fick vi se en restaurang som skickade upp hela bordet med gäster i luften. Där åt vi inte... Vi åt på en jordnära resaurang och fick god mat så vi var nöjda den dagen.

Nästa dag var vi uppe med tuppen och intog en rejäl frukost med allt man kan önska. Sedan var det dags att inta utställningen! Kvart i nio var vi på plats. Då var det dags att följa planen... Dobermann skulle kollas och de var många. Kuperingsförbudet var upphävt på denna utställningen. Många var fina på alla sätt men den som var härligast var den bruna 9 åriga veteranen som var så lycklig för att få vara i ringen att domaren inte kunde se ett enda vanligt steg! Han tyckte mycket om hela hunden på alla sätt och han älskade hennes glädje men tyvärr kunde hon inte vinna.. Matte Ami tog det för vad det var. Amy själv är en väldigt glad och trevlig kvinna så varför skulle inte hunden vara lika glad. Det var härligt att se en så pigg och fin veteran.

Nästa steg var Sankt Bernhard. De var väldigt rena och välvårdade varenda en av dem. De var i ganska bra kvalitet, de flesta och lugna och avslappade. De sov när inget hände.

Snabba steg in till Grand Danois där vi skulle ta kontakt med en uppfödare för att titta på hennes uppfödning. Uppdraget från en svensk uppfödare. Där mottogs vi som om vi tillhörde gänget och vi fick titta och prata med dem och kela med hundarna. Vi tittade lite på hurOle Staunskjer dömde dem. Vi tackade för samvaron och traskade vidare till taxar och labbarna. Hundar finns överallt i alla tillstånd från pigga till sovande. Vi såg på olika uppvisningar och presentationer. När öppningsceromonin var måste man vara på plats. Då är även dagens olika grupper. Uppfödarklassen var i kollosalfamat! Hela rummet var fullt men även det var så noga planerat så alla fick plats utan att det blev jobbigt. Det enda jobbiga i det var väl att plocka ut fyra av alla dem! Finalerna flöt på och klockan blev kvart över sex inna vi gick hem. Benen skrek på hjälp! Och sedan skulle vi uppför en backe som just då var rena Kebnekajse, innan vi var hemma. Vi öppnade till vårt tropiska rum och öppnade fönster och dörren ut till korridoren, kastade av oss jeansen och kastade oss i respektive säng och kollade tv. Kollade oss, gjorde asiaterna i motsatta huset och när Johanna vinkade på dem drog de för sin gardin, en stund i alla fall.

Vi orkade inte gå ner i stan och äta utan åt på hotellet. Då kom en kvinna från Usa fram och presenterade sig. Hon var domare och f.d. proffshandler. Hon var här för att titta på en ras hon skulle döma i Usa senare.

Nästa dag skulle vi shoppa först. sedan blir det så trångt vid stånden att man inte kan komma fram. Vi shoppade lite allt möjligt innan vi kollade hundar, föredrag och uppvisningar. För övrigt var det inte trångt alls någonstans och allt var så fantastiskt välorganiserat. Överallt fanns folk att fråga och alla var lika trevliga. Upplevelsen var fantastisk. Överallt var det rent och snyggt dessutom.

Vi var i affäre också och handlade. Där är en sådan ordning överallt och väldigt rent, överallt.

På flygplatsen måste man bara gå in i Muminaffären och shoppa till bonusbarnbarnen och oss själva.

Upplevelserna var många fler än jag kan berätta här men jag kan lova att det är ett minne för livet utöver det vanliga.