19. aug, 2018

Aug 2018

Semestertid har det ju varit. Vi är ett gäng som gick ihop och tränade på förmiddagen innan solen attackerade oss. Det gav ju mycket när man bara är några och man kan peta i allt och sätta in nya grejor. Vi har tränat utställning med dem som behövt det och det ser riktigt bra ut nu. Lugnt och behärskat och med lätta små knep flytta hunden utan att dra i ben och stöka till det. De ska klara full hantering och tandvisning och tycka att det är helt okay. De klarar det med glans och förarna är lugna och behärskade och vet vad som väntas. Väl förberedd och vältränad så blir det bra. Faktiskt är de jätteproffsiga nu. Kul att titta på dem i action.

Domarna slår ner på att man grejar för mycket och stirrar omkring så hunden blir lika stirrig.De kan inte se något bra i den situationen.De slår också ner på när man bara stuffar in med hunden och inte hjälper den ett dugg, utan lämnar den i sticket i ringen. Den gör inte sitt bästa för den vet inte vad den ska göra. Den ser bara eländig ut. Knappast lönt att betala nästan 400 för att gå ut och klydda till det. Det ger inga meriter.

Härav lovade jag att haka på till Askersund. Och passa på att hälsa på folk jag känner. Sagt och gjort...

Det började med att inte båda hade semester... då fick vi vänta att köra till vid halv två. Det gick ju bra det med. Det fanns en vädervarning med kraftig blåst och fallande träd på vägen... Hur kul är det....

Nu var det ju så att ett par körde på förmiddagen istället. Vi skulle inte till samma ställe heller. De berättade om hur det var och det var inte kul alls. Ibland har man tur ändå och vi lyckades komma efter stormen. så det var lugnt för oss. väl på plats blev det god mat och lite pratande några timmar inna sängen kallade. Nästa dag blev det träff med många människor och hundar. En del hundar bara ÄR och har DET. Den helt ljuvliga veteranen från Sweitz på 13 år var bara fantastisk. I så bra skick. Han var ju en riktig myspys kille också och brydde sig inte så mycket om allt runt omkring. Minns jag rätt så var han räddninghund i sina glans dagar. Hans kompis i familjen var också räddningshund. Ägarna var lika trevliga de med. På lördagen var det gemensam middag och högt i tak. Petra berättade för Philip att hon ville att jag skulle titta på allt hon såg på vägen,(Det var det mesta från fin natur till tranor) jag svarade att jag kunde inte titta på det när jag kör. Philip förstod mig precis. Han satt i samma sits. Med andra ord så missar man mycket när man kör. Får väl bli en självkörande bil nästa gång. Det var en helg i full fart och massor av skratt som man kan leva på länge. Varmt tack till er vi hälsade på och fick så trevliga mottaganden. Det är mycket uppskattat.